Myten om Camp David

Paul Rimpler tar i en kommentar på Helle Kleins blogg upp den seglivade myten om Israels "generösa erbjudanden" i Camp David och Taba: "[Israel erbjöd] 94 procent av västbanken och Östra Jerusalem i Camp David, Arafath tackade nej."

Den myten är sedan länge punkterad. Nätet erbjuder gott om fakta för sanningssökaren.

Sök t ex på "West Bank Final Status Map" och betrakta vad Israel egentligen erbjöd. Israel erbjöd att behålla 30-40% av Västbanken under överskådlig tid. Israel erbjöd att rita om gränsen för Jerusalem så att byn Abu Dis på Västbanken kunde kallas för Jerusalem, och erbjöd den som Palestinas huvudstad. Israel erbjöd att att behålla 200.000 bosättare på 209 illegala bosättningar, sammanknutna av ett nätverk av för palestinier förbjudna vägar med säkerhetszoner, som styckar Västbanken i delar. Israel erbjöd att behålla alla rättigheter till Västbankens viktiga vattenresurser, varav israeler idag avnjuter 350 liter per person och dag, palestinier 30-70 liter och WHOs gräns för en acceptabel nivå ligger på 100 liter. Israel erbjöd att behålla kontrollen över gränserna och luftrummet.

Med detta skulle palestinierna förklara sig nöjda för all framtid.

Påståendet om 94% gäller f ö inte Camp David utan Taba, där ryktet spreds att Israel kommit med ett mycket generöst erbjudande, men om vilket Barak senare erkände (i en intervju i Ha'aretz) att inga förhandlingar överhuvudtaget ägde rum: "The only thing that took place at Taba were non-binding contacts between senior Israelis and senior Palestinians.”