FNs sedvanliga omröstning

FNs Generalförsamling genomförde igår sin sedvanliga omröstning om Israel-Palestina-konflikten, med det sedvanliga resultatet. En förkrossande majoritet av världens länder kräver Israels fullständiga återlämnande av de områden som ockuperades 1967, inklusive Östra Jerusalem och Golan-höjderna, och avveckling av alla bosättningar.

Läs mer i FNs pressrelease.

Myten om Camp David

Paul Rimpler tar i en kommentar på Helle Kleins blogg upp den seglivade myten om Israels "generösa erbjudanden" i Camp David och Taba: "[Israel erbjöd] 94 procent av västbanken och Östra Jerusalem i Camp David, Arafath tackade nej."

Den myten är sedan länge punkterad. Nätet erbjuder gott om fakta för sanningssökaren.

Sök t ex på "West Bank Final Status Map" och betrakta vad Israel egentligen erbjöd. Israel erbjöd att behålla 30-40% av Västbanken under överskådlig tid. Israel erbjöd att rita om gränsen för Jerusalem så att byn Abu Dis på Västbanken kunde kallas för Jerusalem, och erbjöd den som Palestinas huvudstad. Israel erbjöd att att behålla 200.000 bosättare på 209 illegala bosättningar, sammanknutna av ett nätverk av för palestinier förbjudna vägar med säkerhetszoner, som styckar Västbanken i delar. Israel erbjöd att behålla alla rättigheter till Västbankens viktiga vattenresurser, varav israeler idag avnjuter 350 liter per person och dag, palestinier 30-70 liter och WHOs gräns för en acceptabel nivå ligger på 100 liter. Israel erbjöd att behålla kontrollen över gränserna och luftrummet.

Med detta skulle palestinierna förklara sig nöjda för all framtid.

Påståendet om 94% gäller f ö inte Camp David utan Taba, där ryktet spreds att Israel kommit med ett mycket generöst erbjudande, men om vilket Barak senare erkände (i en intervju i Ha'aretz) att inga förhandlingar överhuvudtaget ägde rum: "The only thing that took place at Taba were non-binding contacts between senior Israelis and senior Palestinians.”

Omdefiniera begreppet demokrati?

Niklas Ekdal konstaterar på ledarsidan i lördagens DN (25/11) att Israel i en amerikansk rankning anses ha det mest negativa varumärket av 35 länder. Han drar av detta slutsatsen: "Om Mellanösterns enda demokrati har sämre image än Kina, Ryssland och Egypten måste vi omdefiniera både begreppet demokrati och begreppet image. Eller fundera på urvalet i nyhetsförmedlingen."

Niklas får gärna förklara förklara sitt problem med begreppet demokrati. I tidningen The Economists Democracy Index 2006 placerar sig Israel tillsammans med Palestina i kategorin "Flawed democracies". De är bägge demokratier (om än med mycket olika villkor). Etiketten demokrati skyddar inte palestinerna från Israels blockad och militära aktioner. Lika lite skyddar den Israel från omvärldens kritik mot Israels handlingar.

Niklas får också gärna redovisa vilket slags urval av nyheter från Mellanöstern han skulle vilja införa i DN, så att läsarna kan välja andra källor med mer fullständig rapportering. Det är många, däribland organisationen Fairness and Accuracy in Reporting (FAIR), som anser att den amerikanska nyhetsförmedlingen redan är entydigt till Israels fördel. Israel är trots detta sist i den amerikanska rankingen.

Kanske Niklas skulle börja leta efter andra lösningar på problemet med Israels image?